Fötterna på puffen. Avskaft nagellack. Fint men ändå jätteful. Dricker en smoothie som inte vart så god. Dricker den ändå. Behöver lite energi. Det blåser ute, och p3 är på i köket. Ser i reflektionen i tvn, att tavlan bakom mig sitter snett. Blundar lite, men fortsätter skriva.Öppnar ögonen. Knäppt hur man har lärt sig. Fingrarna far fram på tangentbordet lika självklart som benen bär en. Har funderat ett tag på hur det skulle vara att lära sig något nytt. Ni vet, utvecklas lite. Lära mig något som också blir lika självklart som benen bär. Hm. Ja ni. Det kanske vore något. Har på senaste tiden, mer och mer tänkt på frasen "man lever bara en gång". Omformulerar mig "man lever bara en gång i den här kroppen". Det är det jag hoppas på i alla fall. Så varför skulle inte jag kunna börja dreja, eller lära mig franska, eller varför inte lära mig sjunga. Hm. Det är där det är svårt. För precis som jag skrev, så funkar det inte för mig att lära mig dreja, eller att snacka franska eller sjunga. För det skulle behöva präntas in och jag skulle behöva lära mig det såpass bra, så att det är självklart i mitt liv. "jaamen Mickis, ja men det är den där drejande tjejen som sjunger på franska, no?". Typ. Jag tror att det som först ska få bli självklart i mitt liv får bli att inte ha så höga krav på mig själv, vilket bara hämmar. Hur tråkigt är inte det att inte göra saker för att man tror att man inte kan göra dem tillräckligt bra. Fasiken, nu jäklar. Ta livet lite mer med en klackspark, prova,jag menar vad kan gå fel.. "jaaha men Mickis, det är hon simhopperskan, som startat eget, som spelar gitarr och sjunger för små barn, hon som stöper ljus och volontärjobbar på äldreboendet? Nähä inte längre. Jag förstår, men hon provade i alla fall". 

3 kommentarer

Anette

17 Jul 2014 09:32

Bra tankar. Så tänker jag med fast åren tickat på och kroppen inte längre tillåter de mest högtflygande drömmarna. Jag kommer aldrig sluta drömma om just sådana saker. Vi kan alla göra vad vi vill med våra liv(nåja nästan) men ofta är det rädslan för det okända som stoppar oss. Jag har tänkt på att du är så duktig på att skriva och uttrycka dig. Det är en sak att ta tillvara på :) Å du tänk på Australien och fallskärmshoppet-Hur många hade vågat eller ens gjort det? Kram från Anette

Svar: Du har så bra tankar och pepp. Vishet och djup. Tack för dina fina ord också :) Skriva är en tillflykt, en terapi och ett nöje.
michaela

Anna

18 Jul 2014 18:03

Åh vad härligt det är att du börjat blogga igen :-D <3

Svar: Plötsligt händer det, fina du! :)
michaela

Linda

18 Jul 2014 23:18

Jag vet att du kan vara en fransksjungande volontärarbetande drejande gitarrspelande ljusstöpare vilken dag som helst. Du kan så mycket mer än du tror<3 (och om ljusstöpandet eller simhoppen inte skulle vara din cup of tea- så har du iallafall testat. Yo go girl!)

Svar: Pepp när det är som bäst. Fina Linda. Du är en peppmaskin av rang. Älskar't!
michaela

Kommentera

Publiceras ej