Har förstått att det kan vara så att jag lider av blogomani. Jag vet ingen som läser så många bloggar som jag själv. Vet inte hur tragiskt det är egentligen. Men det är verkligen något jag njuter av. Så egentligen kanske jag inte ens skulle reflektera över att det skulle vara tragiskt. Men sak samma. Jag tänkte då i min ensamhet här om dagen att någon kanske är nyfiken på vad det är för bloggar jag läser? Inte det. Nähepp men sluta läs nu då, för jag skiter i det. Jag har en vision av att varje söndag berätta om en eller ett par bloggar som jag gillar extra mycket. Tilläggas bör ju såklart att alla läser jag inte varje dag, och vissa ramlar man in på ibland bara och njuter av det. Men jag måste såklart börja starkt och berätta om favvofavvisen alla kategorier.
 
En tjej som lever i Stockholm med man och katt. Njuter av att vårda vackra bröllopsklänningar, inreda på tv och bara vara sådär ascool som jag också vill vara. Elsa Billgren I present to you all. Hon får mig i varje inlägg att önska att jag gjorde precis det som hon skriver om. Det kan vara alltifrån att åka till Strängnäs(behöver nödvändigtsvis inte vara just Strängnäs för mig) och gosa med valpar, njuta av cava på uteserveringar i stan, hitta alla dessa guldkorn i form av kläder och inredning i vintagebutiker så det bara krullar sig i håret av avundsjuka på alla andra, och samtidigt göra detta i sjukt härlig och glad hårfärg, läckra klänningar och färger som får en att bara må bra. Det finns så mycket glädje i att läsa Elsas blogg. Så, min uppmaning till er bloggsugna vintagesökande raringar. Läs hennes blogg, njut av livet och hoppas att ni känner er så hemma som jag gör när jag kommer in där. 
chanel lips.
bild från elsa.elle.se
 
Jag förstår ju självklart att i alla bloggar så lyfts det fram det man vill lyfta fram. Och varför inte. Men ni ska ha jäkligt klart för er att det inte bara är sunshine girls jag läser om, och att alla dessa inte bara skriver om mode, skönhet och inredning och att allt är uuuunderbart hela tiden. Det finns djup mitt bland allt också. Såklart. Men bara för att klargöra detta. Vi berättar ju inte heller alltid allting så det är egentligen inget konstigt, hur många har inte svarat på frågan "hur är läget?" med "jotack, bara bra", fast man egentligen velat skrika "för i helvete, jag har så sjukt mycket att göra på jobbet, är såå trött för jag har inte sovit och jag såg precis en skitstor spindel på toan". Typ i alla fall. Fasader hit och fasader dit, men det är ju faktiskt något vi alla håller på med. Hm. Sedär, ett försvarstal utan något att egentligen försvara. Så det kan gå.
 
Men men..jag har så många som jag vill berätta om så påminn mig om det behövs och om ni är intresserade.. Adios!

Fredagen den 15e mars 2013 blev liksom inte som vilken annan fredag som helst. Den blev liksom, sådär underbar och härlig och "ingraverad i en ring speciell". Middag och mys i soffan, skulle kunna vara vilken fredag som helst. Men med fortsättningen som innefattar dans. Och jag som blir uppbjuden till den. Det är ovanligt. Sen när hjärtat i hans kropp,slår som att det vill hoppa ur, och jag tror att han är sjuk, borde lägga sig ner och vila, att det inte är bra, så dansar vi några snurrar till. Envisa gubbe tänker jag. Saxofonmusik ur högtalarna och kropparna tätt emot varandra. Hjärtan som slår, om ett av dem mycket hårdare. Musiken fortsätter men vi stannar. Jag vill dansa mer, han sätter sig ned på ett knä. Meckar ner handen i fickan och plockar upp en ring. Och här någonstans möter jag Micke nere på golvet, för benen skakade, höll mig liksom inte uppe. Han hinner knappt fråga innan mina ögon tåras, och jag tror att jag svarar men det måste vara några underligt formulerade ord som kommer ur min mun. Sa du ja, frågar han. Och vilken dum fråga tänker jag. Men världens mest underbara. Vi möts i en kram, och blir en hög på golvet. Jag tror att jag börjar fnissa och bli alldeles kokoloko, men det kan vara mitt minne som sviker. Lyckorus i vilket fall, och jag minns säkert att han tar upp sin mobil och smsar sin pappa med orden "hon sa ja".
 
Här är vi nu ett år senare och mycket har hänt. Det ska gudarna veta. Men vilket underbart år. Har varit kärare än någonsin och vet att den varan blir det mer av. Kärleken vi har, den är stark och speciell och den stora byggstenen i våra liv. 7 juni är det dags att knyta banden ännu tajtare, för då blir vi ett.
 
 
 
 
 
 
 
Kvällen får bara bjuda på en underbar sångröst. Njut av Sam Bailey. En forna fångvaktare från England som tog England med storm(obviously) i the X factor. Så njut av hennes underbara röst, slå på ordentligt med ljud i stereon och luta dig tillbaka. Och gläds åt att hon nu väntar parets tredje barn. Underbart!
 
Vi hörs i morgon! Då har jag förhoppningsvis ett rent och vackert ansikte efter en skön ansiktsbehandling.
 
)