Hej!
Tänk att börja ett inlägg med "Hej!". Känns ju fantastiskt att hälsa på, troligtvis ingen. Här är det ju ingen som skriver. Och jag ska inte börja med att säga att nu jäklar ska jag börja blogga igen och så vidare, med massa ord som lovar något som jag ändå inte håller. Men. Jag måste ändå säga att jag är sugen på att skriva. Har läst igenom bloggen de senaste 2 åren nu, och jäklar vad högt och lågt skrivandet varierade. Fastnade vid inläggen som handlade om att gå vidare efter vårt missfall. Insåg, även om jag tänkt på det tidigare, att Levi(vår son) föddes nästan på dagen 2 år efter missfallet. Han föddes i år, 27e September. Och vi förlorade den lilla 28e September 2013. Känns på något vis fint och lite meant to be. Levi är ju vår finaste lilla skatt och det måste ha varit meningen att det skulle gå som det gick första gången, för annars hade vi inte haft vår älskling här.
Har i alla fall tänkt på om jag skulle börja skriva av mig lite. Kanske dokumentera med lite bilder på Levi. Det är ju förbannat kul att gå tillbaka och läsa om hur livet var. Vi får se. Just nu fick jag feeling i alla fall. En lördagkväll i November. Levi sover i sin korg nedanför mig. Micke lagar mat. Och jag, ja jag sitter vid datorn med ett halvt glas vin, lite chirre och bara njuter av mitt liv. Så det kan bli.
