Var ett gäng på åtta personer som drog till Intiman i Stockholm, med ledning av mig som hade gått nästan den vägen i lördags, men minnet sviker. Hittade dit i alla fall! Och tur var väl det, för tusan vad jag garvade! Om jag var hälften så rolig som det där gänget så skulle jag vara glad :) Nåt som däremot inte gör mig glad, det är att det gör ont i mina lungor eller vad det nu är och att jag tappade massa vatten i produktionen på jobbet idag. Plus att jag höll på att regna ner i nån brunn på vägen hem.

 
Hur mycket får man drömma egentligen? Finns det någon kvot att fylla och när man fyllt den så är det bara schlutt på drömmandet? Eller det kanske inte borde heta drömma, typ mer att sväva bort och inte komma tillbaka på en sisådär tjugoelva sekunder. Stod nämnligen vid statoil arlanda och väntade på min buss hem i regnet då helt plötsligt det börjar kvittra sådär vackert som det gör på våren ni vet, fåglarna är kära och alla andra också verkar det som. Solen värmer och livet leker. Det gjorde det idag. Tills jag insåg att de kvittrande fåglarna var en skabbig taxichaffis med kepsen bak-å-fram som knappade in koden till tankningen... Men det var härligt att drömma.
Nu har jag endast 7 arbetsdagar kvar innan äventyret börjar! Resnerverna börjar faktiskt att kuta omkring lite granna i magtrakten måste jag erkänna.
Sen så tänkte att jag måste ju faktiskt berätta att vi har en blogg vi kommer försöka använda när vi är i Australien, en gemensam alltså. So now you know.


the-thunder-from-down-under.blogspot.com