Del 1 bestod ju av mina förberedelser, Mickes finns vad jag vet inte fångade på bild. Men det jag har hört är att dem gick upp, vid nio kanske. Smuttade whiskey och åkte sen ut till Mickes föräldrar, bytte om och var redo. Låter ju jäkligt avslappnat och skönt. Men när vi väl var klara båda två så tyckte vi att det var dags att träffas. Jag fick skjuts av Susanne ut, tårögd och skakig klev jag ut och mötte Rebecka. Verkligheten kom ikapp och det pirrade i hela kroppen. Del 2 består alltså av vårt första möte och våran fotosession vid vattnet före vigseln. Hoppas ni känner pirret! ♥
 
Fotograferna Sara och Mia från Dayfotografi.se var otroliga! Alla bilder är från dem.
 
 
Här hos mig pirrar det helt klart i alla fall. Varje gång jag tänker på den här dagen så känner jag mig lika lycklig som jag ser ut♥
Har för mig att någon(alla?) sagt något om att dem vill se lite bröllopsbilder. Självklart vill jag dela med mig. Har bara inte tagit mig tiden. Men nu så. Jag måste däremot göra det i flera steg. Har så mycket jag vill visa!
 
Förberedelserna var ju såklart inte alla närvarande vid. Så jag tänkte att jag börjar där. Och ni, jag behöver inte förklara att 99% av bilderna är på mig va? ♥
Alla foton är tagna av superbraiga Sara och Mia från Dayfotografi.
 
 
Yes. Första bilderna, released. Och här sitter jag. Såklart ensam när jag tänker att jag ska göra sånt här. Plågar mig med romantiska låtar samtidigt som jag blir alldels superförälskad deluxe och längtar efter min man(sedan 3 månader!) ♥ men sån är jag. Enjoy!
En sjujäkla smekmånad. Man tackar ja. Flyg till Zürich, tåg till Bellinzona och sedan bil till huset. My lord va härligt! Vi har njutit av god mat, vin och naturen. Lugnet bara steg inombords och kärleken puttrade på(som vanligt i och för sig). För er som inte varit i Schweiz är mina enda ord; Åk dit. Njut av en så vacker natur att det är knäppt att ens inse att det "bara" är några timmars flygresa från oss. Antar att ni är nyfikna? Bjuder på några bilder i alla fall..
 
Underbar utsikt. Och så finingen så klart. Inte fy skam.
Promenad upp för berget. Tungt. Som attan. Men värt det, alla gånger. Träningsvärk i flera dagar dock.
Man dör utsiktsdöden och hakan skrapar i marken, men fortfarande värt det.
På väg ner, försöker se avslappnad ut..Not so much, minns att benen skakade som fan här.
Valle Verzasca, vackert vackert vackert!
Imponerad över fotografen♥ Inte alls med på att detta fotot togs och det är min favvis från resan.
En damm. En man. Och så jäkla högt. Dem hoppade bungyjump där och det enda vi kunde konstatera var att alla som gjorde det måste haft en skruv eller två lösa.
Jag trodde att jag var höjdrädd, men vi konkurrerar nog ut varandra till oavgjort när det kommer till det. Sjukt högt (220m) och vi gick med skakiga ben mitt på dammen. Jobbigt nog, men man måste ju ändå fram och kika. Heads up för den som ser Golden Eye(Bondfilm), i början av filmen(alltså direkt) så filmas det från dammen. Ett bungyjump senare och Bond har fått upp pulsen och är igång.
Just saying. Högt. Vi stod väldigt nära det lilla huset mitt på.. Rädda för höjden men trygga i kärleken ♥